SOMMAREN MED GUSTUR
Det hela började egentligen med att jag skulle börja med turridning. Jag läste annonser och ringde otaliga samtal till fastlandet för att hitta några lämpliga hästar.
Efter mycket om och men kom Gunilla och jag äntligen iväg (vårt plan blev påkört av postbilen under natten – så vår planerade avfärd blev både krånglig och sen) på vår resa.
Bland annat var vi hos Barbro och Otto Beckström i Stenkullen, där jag hittade min favorit Myrkvi.
Barbro och Otto var inte hemma, så per telefon beställde jag Myrkvi och töltsäkra Dyngja. Det visade sig att Barbro hade haft Myrkvi som privathäst och även tävlat lite med honom, så det blev något samtal då och då för att tala om hur det gick med hästarna.
Barbro var även här på Gotland och höll en ridkurs, jättekul!
I april månad 1991 bestämde vi oss för att ta ett föl efter Dyngja, så jag kontaktade Barbro för att få lite hjälp med hingstval.
Barbro sa att hon hade en idé som hon ville återkomma till mig med om några dagar. Jag var förstås nyfiken och undrade vad det kunde vara…
Efter några dagar ringde Barbro och talade om att hon och Otto höll på att importera en hingst från Island. Hon undrade om jag kunde tänka mig att vara hingsthållare här på Gotland!!!
Min första tanke var att det var helt omöjligt, inte hade vi den erfarenhet som behövdes för att vara hingsthållare, inte hade vi någon betesmark över, inte hade vi något lämpligt stängsel till hingst och andras ston och eventuella föl och hur skulle det fungera med mina egna hästar i närheten?
Kort sagt så var det inget att fundera över – trodde jag!
Under mjölkningen (vi har alltså mjölkkor) pratade Bengt-Ove och jag om det i alla fall. Gustur (hingsten heter så) var ju väldigt snäll, van vid fribetäckning, korna fick väl avstå lite betesmark, stängsel gick ju både att köpa och tillverka…
Dess utom var det ju inte vilken hingst som helst, det visade sig att Gustur hade en mycket bra bedömning på Island.
Vi bestämde oss för att låna hit Gustur om det fanns tillräckligt många stoägare på Gotland som var intresserade.
Efter lite ringande fick jag ihop åtta ston. Det bestämdes att Gustur skulle komma i slutet av maj månad. I slutet av april kom Barbro och jag överens om att hon kunde ta med sig Gustur hit i mitten av maj. Bråttom, bråttom, stängsling, stängsling…
Jag började röja undan lite småbuskar vid det tilltänkta stängslet och gick igenom vad vi skulle beställa för stängselmaterial. Det visade sig att mycket av det jag hade sett ut i katalogen inte fanns på Gotland! Det var tisdag och på fredag skulle HAN komma.
Jag fick tips om ett ställe som sålde bra elband m.m. På onsdagen lejde vi Farmartjänst som hjälpte Bengt-Ove (han var mitt uppe i vårbruket) att sätta upp ett rejält trästaket, av bl.a. telefonstolpar, bortåt grannen.
På torsdagen höll vi på med elstängslet tills det blev mörkt, det övriga på gården måste ju också skötas.
På fredagen gick vi upp klockan halv fem för att hinna med mjölkningen innan Barbro och Gustur skulle komma.
Så var då det stora ögonblicket inne – Gustur lastades av! Han var väl värd allt extra slit sista veckan, enormt snäll och snygg.
Efter att vi (även Gustur) hade fått i oss lite frukost och Bengt-Ove hade hängt upp grinden till hingsthagen, så skulle Gustur släppas ut. De andra hästarna var instängda i en hage en bit ifrån.
När Gustur kände friheten efter den långa bil- och båtresan visade han upp sig i en urflott tölt, Bengt-Ove som inte har så mycket att göra med hästarna annars sa: - Alla andra hingstar kan slänga sig i väggen! Barbro och jag höll förstås genast med honom.
Gustur visade sig vara mycket fin med stona, han uppvaktade lugnt och sansat.
Mitt gamla sto Lukka (mera känd som Sanna), 25 år, blev väldigt kär i Gustur, hon tillät ingen annan att vänslas med honom!
Mitt ungsto Korpa, som aldrig hade träffat en hingst förut, jagade bort Gustur när han visade intresse för andra ston.
Så den första tiden fick jag gå ut och kolla flocken ofta, om Gustur var intresserad av något sto fick jag hålla i Lukka och Korpa tills han var klar med uppvaktningen. Efter några dagar blev det lugnare och allt fungerade fint.
Även bland hästar finns det riktiga känslor med i spelet.
Stackars Venus som var högbrunstig och gjorde allt för att Gustur skulle fatta det, blev väldigt dåligt uppvaktad. Gustur var på henne ibland, men så ångrade han sig och fullföljde inte. Först i samband med att Fenja kom hit betäckte han Venus ordentligt.
Så behandlade han inte något annat sto i flocken. Hagen som tidigare bestått av mycket gräs (FÖR mycket var jag rädd för) var nu avbetad, men korna fick offra mera betesmark som lätt stängslades in med elband.
Nu började jag få ett verkligt fint förhållande med Gustur. han kunde luta huvudet mot mig och blåsa mig försiktigt i ansiktet ♥
Jag har bara upplevt den här riktigt nära och fina känslan med en häst tidigare och det är med Lukka.
Många hästar kan vara väldigt gosiga och trevliga, men det är just den där lilla extra känslan som bara kan upplevas med några få hästar.
Ett sto med föl kom också hit, det var Ingrids Gloð med sitt fina stoföl. Venus tyckte tydligen också att fölet var fint, för hon stal det så fort hon kom åt.
Men allt lugnade ner sig och Gustur visade att han var snäll mot föl också.
Till midsommarhelgen kom Barbro och Otto hit för att hämta Gustur och fira midsommar. Det var med en tår i ögonvrån som jag såg när Gustur åkte hem med sina ägare…
Det har varit en annorlunda och innehållsrik sommar för min del, som förhoppningsvis ger resultat i flera vackra och bra avkommor nästa år.
Jag har alltid trott att hingstar är stora och besvärliga djur, men Gustur har visat mig att en väluppfostrad hingst med bra lynne är en mycket angenäm bekantskap!
Jag hade tillfälligt besök av stoet Fifa i höst (hon var hos Gustur i somras) och när hon hade gått runt lite i hagen, fick hon plötsligt något drömmande i blicken och gick raka vägen mot hingsthagen!
skrivet av Cilla hösten 1991
fortsättning följer...