Några fölningar jag särskilt
minns:
Första gången Myrkvi (han är valack) var med om
en fölning, blev han väldigt
beskyddande mot sto och föl.
Det var Venus som fölade och Myrkvi vaktade dom
hela tiden, ingen annan häst
fick komma i närheten. Det var på den tiden jag hade turridning, så
Myrkvi skulle
egentligen ut på ridturer. Men om vi väl fick in honom blev han helt
tokig, skrek
och klättrade på boxväggen. Han skulle ut till Venus och hennes föl! Så
han slapp
turridningen några dagar.
Efter något dygn fick gamla Sanna, som var Venus
kompis, komma fram och gå
med Venus och fölet. Då gick Venus, fölet och Sanna i en liten flock med
Myrkvi
som vakt mot övriga flocken.
Det hela lugnade ner sig efter några dagar.
Första gången Dyngja skulle föla, fick jag vara
med om en väldigt fin upplevelse.
Dyngja gick tillsammans med både ston och
valacker, samt någon unghäst.
Under dagen var hon väldigt orolig, sparkade och nafsade mot magen, lyfte
på
svansen då och då.
Vid sextiden på kvällen hade hon vaxproppar, hon åt sitt kvällshö men
stod med
högt lyft svans.
Vid niotiden började Dyngja föla och en av de
andra hästarna (jag tror att det var
Myrkvi) stod och tittade på. Han stod på behörigt avstånd och sen
gnäggade han
lugnt och alla andra hästar kom och ställde sig i en ring runt Dyngja och
det
nyfödda fölet. Ingen försökte gå fram och alla stod helt stilla.
När fölet gnäggade för första gången, så
svarade nästan alla hästarna, med
lågmälda gnäggningar. Sen gick dom därifrån en efter en.
Jag har aldrig varit med om någon liknande
upplevelse senare, trots att jag har
varit med om ganska många fölningar nu.
Cilla
Ásta Öskubuska Máni och Ljómi
Start | Hingsten | Avelsston | Till Salu | Fölbilder | Ridhästarna | Gästbok | Ägarnas berättelser | Fotogalleri | Hästar att minnas | Upplevelser | Länkar
